>Idag har jag och lillan promenerat i Slottskogen med hennes små kompisar och deras mammor. Sedan blev det fika hos Anna & Benji. Numera är fikan på våra träffar inte lugn och uppiggande. Snarare ett stressmoment att hinna få i sig kaffet och bulle innan någon unge kommer nära och riskerar att välta ut något. Jag satt på helspänn och vaktade min kopp, och kände mig som ett rovdjur som vakar över sitt nyfångade byte, när de snabba små liven kravlar sig allt närmare. Speciellt när det kom flera bebisar samtidigt, en från varje håll, som om de hade gjort upp nån liten kupp…

På hemvägen gick vi förbi Netto och handlade lite. När vi var hemma igen kände jag mig supertrött och tänkte ta tillfället i akt att hinna vila en liten lur, men givetvis skulle Nicole vakna just då. Så det var bara att göra middagen klar till henne istället. Och hör och häpna; nästan en hel stor puréburk slank i den lilla kroppen. Så gott som helt utan krångel. Och likaså gröten imorse och lunchen i förmiddags! Gissa om jag vart glad? Ingen blir gladare än oss om det äntligen börjar vända nu, för hon har krånglat med maten i en hel månad nu…

Posted in Okategoriserade

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *