20200812_075716

Hej söndag!
Nicole startade morgonen med ett skumbad innan frukost. Det hade hon bestämt redan igår, efter att ha blivit väldigt badsugen precis innan läggdags.
Medan jag agerade badvakt passade jag på att laga några plagg från håliga kläder-påsen. Hann dock inte så långt, det är ju många olika sorters skumbakelser som skall provsmakas också.
Under tiden jag förberedde frukosten hade Nicole dukat upp ett café i sovrummet. Med filtar hängandes över stolarna. För så är det på café. Så det blev till att äta frulle på café idag, det är ju alltid mysigt.

image

20200812_075716

imageLördagsnöje!
Fast med nåt på tv i bakgrunden, levande ljus, nåt gott att mumsa på och att alla hjälps åt, så går tvättberget ganska snabbt att röja undan…
Efter tvätten skall vi måla ramar till Nicoles vrå. Önskar er en trevlig lördag!

20200812_075716

imageVecka 24 idag.
Ditt lilla barn väger ca 600 gram den här veckan och har blivit 25-28 centimeter lång.
Ett energiknippe! Hoppande och dykande, rullande och sparkande – barnet rör sig mycket. Precis när du har tänkt sova, sätter det igång med sin “gympa”. Känns det som om barnet rör sig mer än någonsin? Det stämmer. Barnet är som mest aktivt mellan den 24:e och 28:e veckan. Efter det finns det inte tillräckligt med utrymme för alla akrobatiska övningar han eller hon nu är expert på.

Hörseln är väl utvecklad. Barnet känner igen mammas, pappas och eventuella syskons röster. Den hör även mammas hjärtslag.
Barnet känner vad som är upp och ned. Balansorganet i innerörat har utvecklats. Nu börjar nästa viktiga utvecklingssteg av hjärnan. 
Nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.”

Ja, visst är det liv och rörelse där inne! Antingen har jag bara glömt hur mycket Nicole rörde sig, eller så är det verkligen så att den här lilla bebisen är mycket livligare. Det känns så. Varannan, var tredje timme kör den rejäla gympapass därinne. Och så har det vart i flera veckor. Supermysigt! Nu kan man ibland se hur magen rör sig också. Rörelserna känns ofta tydligt när man lägger handen på och Nicole älskar när bebisen sparkar mot hennes hand.
Viktuppgång: + 8 kg. Jag har ännu inga direkta krämpor men det känns att magen börjar bli större och ibland lite i vägen. Lite obekvämt under revbenen är det allt när jag lutar mig framåt eller sitter upp längre stunder. Och ryggen säger snabbt ifrån om den tycker att jag burit lite för tungt…

Nicole hade beställt piroger till middag idag. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; ALDRIG MER PIROGER!! Där står man och är nära att kasta ut degbunken genom fönstret, men lyckas tydligen förtränga det till varje gång. Men visst är det gott, det går inte att sticka under stol med.

imageDet var en väldans kö till glasskoisken idag…

Nu skall jag lägga mig, jag har en osnäll förkylning att ta i tu med. Näsan har jag snart snytit sönder och halsen känns inte mindre trasig den. Imorgon är det introduktion på praktiken i ett par timmar och sen väntar en efterlängtad helg. Jag bokade av min jobbtillgänglighet, prio ett är att hinna bli frisk innan praktiken kör igång på riktigt. Och att tänka lite på “magbebisen” också.

20200812_075716

Jag fryser, snorar, halsen värker, huvudet är tungt… Jag har en dag på mig att bli frisk. Obligatoriska grejer i skolan, uppsatt för jobb i helgen och slutpraktik som drar igång nästa vecka…. Jag hinner inte med att bli sjuk just nu! Varför kan förkylningar aldrig komma lite bättre tajmat?? Tror nog jag kryper ner i säng samtidigt som Nici strax. Sömn skall ju vara bästa botemedlet…

20200812_075716

image

Jag & Nici är kusligt husliga idag. Resultatet blev plommonsylt & äpple/plommonpaj.
Nu har solen tittat fram och vi har fått nog i köket, så när kaffet är uppdrucket bär det av ut.

20200812_075716

image

Då var man trettio år fyllda nu då… Jag har inte haft den minsta  kris över detta, däremot lite ångest över hur man skulle fira denna dag. Trettio är stort och skall liksom firas lite mer än 29 tydligen. Men eftersom jag inte får dricka är det inte så lockande att ställa till med stor fest. Vi bor för trångt för att bjuda alla jag vill på middag. Och att åka iväg på en liten minisemester passade inte så bra med skolan just nu.
Så jag firade dagen med en tripp till Gekås istället. För er som inte vet så älskar jag Gekås, och nu var det säkert två år sen jag var där sist. Dessutom har jag sån tur att jag har en sambo som faktiskt gillar att gå i affärer, så det borde ju utnyttjas! Nicole delar inte vårt intresse där, så hon valde att vara hos sin farmor istället.
Uppvaktning, blommor, presenter, shopping och tårta – till både frukost & kvällsmat. Jag fick allt en fin födelsedag ändå tillslut!

20200812_075716

Söndagkväll… ännu en vecka har passerat. Igår startade jag & Nicole dagen med en promenad, lite småinköp längs vägen och ett stopp på konditoriet.

image

Efter middagen lämnade vi av Nicole hos pappa/morfar, där hon skulle sova över medan vi var på 30års-kalas hos Sara. Vi fick en trevlig kväll och Nicole hade haft det jättebra hon med.
Idag hälsade vi på min farmor & farfar en stund innan vi fick med oss vår lilla unge hem. Tänk att jag hinner sakna henne så mycket på bara ett dygn, min älskade lilla favorittjej!
Nu skall jag dricka nya favorit-téet Röd oktober och kanske bocka av nåt avsnitt på min att-se-lista som bara växer sig längre och längre…

20200812_075716

I fredags jobbade jag i hemtjänsten. Det var fyra månader sedan sist, så det var riktigt kul att komma in och gästspela.
Stefan & Nicole hämtade upp mig efter jobbet och vi fick en fin kväll ute vid Bredvik.

image

image

image

image

image Vecka tjugoett

image“Jag ser ju ut som en banan”, tyckte Nicole när hon upptäckte att hon var helt gulklädd.

imageStefan & Nicole gick loss och blommade till mitt hår

imageJakten på bästa bilderna…

image

Lördagen jobbade jag på sjukhuset. Det var en lugn mysdag på avdelningen.

Idag är jag ledig så jag & Nicole är på bio; Alfons hokus pokus!

20200812_075716

imageFotograf: Nicole

Igår var min fina morfars begravning. Det “råkade” bli en borglig begravning (fanns ingen tillgänglig präst den önskade dagen) och det är vi väldigt nöjda med nu såhär i efterhand. Eftersom varken morfar eller vi anhöriga var direkt religiösa av oss så var det skönt att slippa mima böner, lyssna på psalmer och annat struntprat.
Istället fick vi lyssna till vackra, betydelsefulla sånger, fina minnesord, dikter och livsberättelsen om morfar. Officianten som höll i det gjorde ett bra jobb. Det kändes väldigt personligt och äkta.
Jag vill absolut begravas borgligt har jag nu bestämt!

Imorgon börjar jag skolan igen, sista terminen. Om 135 dagar är jag förhoppningsvis färdig sjuksköterska! Men innan dess är det en del slit kvar som måste göras; bland annat en supertråkig kurs inför uppsatsen, C-uppsatsen, slutpraktiken & sluttentan – tentan med frågor från hela utbildningen. Urk!