20200812_075716

Vi trotsade duggregnet imorse och tog en runda efter vi lämnat Nicole på förskolan. Upp på berget bar det av, det där berget här i Majorna som ser ut som det plötsligt kastats upp ett hus på.
Titt som tätt dyker det upp en sån lägenhet på vår sida på lägenhetsbyte. Jag klickar alltid nej fort som attan. Har vart inne i såna lägenheter när jag gästade en hemtjänst för några år sen som hade tanter på det berget. Dom hade otrolig utsikt från sina balkonger, men jag skulle aldrig kunna bo där uppe. Det är så långt ifrån allt på nåt sätt. Jag får nästan otäcka panikkänslor när jag tänker på det. Det känns liksom som om allt står helt stilla där uppe i de gamla lägenheterna. Som om världen tuffar på där nere utanför, medan allt bara har stannat där uppe. Att man inte får vara med.
Men som sagt, fin utsikt har dom i alla fall…

image

image

image

Efter vi hämtat Nicole på eftermiddagen gick vi till bibblan. Nicole älskar att gå dit, att sitta där och läsa några böcker..

image

Fick syn på en Miranda-bok i hyllan. Vilken nostalgi, jag älskade Miranda-böckerna! Undrar hur gammal jag var när jag läste dom, men det var åtminstone ett par år äldre än Nicole, så än är det väl för tidigt att läsa dem för henne.

Senare på eftermiddagen kom Fanny & Camilla hit en stund. Nicole fick en hel bunt med inslagna teckningar av Fanny.

image

Sedan åt vi lite middag allihopa.
Jag förvandlades i vanlig ordning till en zombie framåt kvällskvisten. Varje kväll tänker jag att ikväll skall jag minsann hålla mig vaken, se en film, få saker gjorda eller bara umgås lite med Stefan helt enkelt. Jag sätter på kaffe och laddar, men lik förbaskat slutar det med att jag går och lägger mig istället, en stund efter barnen somnat. Och så tänker jag varje gång att om jag lägger mig nu redan, så orkar jag nog vara vaken länge imorgonkväll istället…

20200812_075716

Hej bloggen, det var inte igår…
Att det skall vara så svårt att få till ett inlägg. Jag förstår inte riktigt vart tiden tar vägen!!
Det får bli ett bildregn från senaste en och en halv veckan…

image

En liten cooling, redo för promenix.
Vi försöker promenera så fort vädret är okej. Imorse tog vi en runda direkt efter vi lämnat Nici på förskolan. Med en podcast i örat och en sovandes, nöjd liten bebis i vagnen. Hur skönt som helst att strosa omkring på morgonkvisten!

image

imageDen där frisyren alltså!

imageNicole kör skugg-teater för Wilda

image

imageFiskpinnar. Sjukt underskattat. Med gräddfil, örtsalt & ärtor är det en ny favvolunch hos mig.

imageSyskonposing för Emma som var här och förgyllde vår fredag…

image

imageOch många syskonkort blir det…

image

image

image

En måndag i Björkekärr. Jag rotfyllde min tand. Efter ett år och tio månader. Men än är det inte helt klart. Den är bara rotfylld och inte uppbyggd helt. Det blir tidigast om ett år, för att se att allt ser bra ut…
Jag minns när jag satt där i tandläkarstolen förrförra sommaren och precis fick veta att den behövde rotfyllas… “Jaha, gör ni det nu på en gång?”, frågade jag naivt och hade inte en susning om att det skulle innebära x antal vändor hos tandläkarn…
Efter tandläkarbesöket blev det en spontan heldag hos farmor & farfar med fullt hus.

imageDoktor Nicole röntgar moster…

image

imageNågra soldyrkare hittade en solstrimma att njuta i en stund…

imageMormor har sövande effekt på lilla trollet…

image

image

image

image

image

imageWilda har precis upptäckt sina händer, som hon nu hela tiden kämpar med att försöka styra mot munnen.

image

image

imageIdag tog vi med oss en kompis hem från förskolan…

imageGlass i solen! NU ÄR DET VÅR!!!

20200812_075716

Vår helg…
Lördagen: promenad till Plikta. Efter att Nicole lekt av sig lite var tanken att vi skulle grilla korv på grillarna som finns där. Det var vi inte ensamma om…  Vi gav upp och kom på den briljanta idén att köra i korvarna i termosen! Halvkokt korv är åtminstone bättre än halvfrusen, även om man var bra sugen på grillad.
Nicole cyklade fram och tillbaka. Vi tränar på att så småningom kunna cykla utan stång.
På kvällen lagade Stefan en jättegod pasta med svamp & rostbiff!

Söndagen: Nicole har haft Ebba här. Vi har käkat pannkakor och vart ute en sväng. Precis lagom till solen försvann.

image

Det var tomteluvor som gällde idag…

image

image

Tjejerna läskar Wilda med glass…

image

Wilda log första gången för ungefär två veckor sedan. Först är det svårt att veta om det är ett riktigt smile eller om det bara är en ren tillfällighet, ett magknip. Men när hon skiner upp så fort hon får syn på en, eller för att man ler mot eller pratar med henne, så märker man att det inte bara är en slump att hon drar på smilbanden just då…
Som tidigt imorse när jag, efter att ha stoppat in nappen om och om igen under säkert fyrtio minuter – i hopp om att få henne att somna om igen efter maten, då hon plötsligt får syn på mig och skiner upp som en sol. Vem kan motstå det? Det var ju bara att gå upp med lilla solstrålen och börja dagen.

image

När Ebba gått hem hoppade vi i badet, både jag & tjejerna.
Sedan åt vi rester och plockade fram godisskålen som aldrig hann fram igår innan Nicole däckade i soffan…

20200812_075716

Vår fredag i Björkekärr; lunch plus middag hos min farmor & farfar. Stekt fläsk med löksås, så länge sen och så gott!
Däremellan var vi med Ylva, Sara & Ingrid hemma hos Ylva. Riktigt mysig dag!

image

image

image

20200812_075716

I fem dygn växlade Nicoles feber upp och ned. Ena stunden pigg och nästintill feberfri, andra stunden helt orkeslös med en temp på över 40 grader.
Men nu äntligen är hon bra igen! Får väl se hur länge vi lyckas hålla oss friska den här gången…

Vilken härlig vårdag idag! Känns så härligt att få komma ut lite efter allt innesittande senaste sjukveckorna…
Idag har vi vart hos barnens farmor och umgåtts med några av kusinerna.

image

image

image

image

Nici stannade kvar över natten, så här sitter jag själv med resten av familjen sovandes på soffan. Wilda borde vakna vilken sekund som helst för lite käk, så det är väl ingen riktig idé att lägga sig än tror jag…

20200812_075716

Hälsningar från  sjukstugan…

image

image

image

image

imageUsch vad jag är trött på detta nu!! För 2½ vecka sen blev Nicole som sagt förkyld. Hon smittade ner mig & Wilda och första veckan gick ändå helt okej. Fram till i fredags då Wildas nästäppa förvärrades och titt som tätt, ofta utan att hon inte ens lät speciellt tät, började hon plötsligt kippa efter andan. Skitotäckt! Sedan dess har vi inte vågat lämnat henne ur sikte, de sex senaste dygnen har vi sovit i skift.
I måndags morse ringde jag för att få en läkartid till henne, men redan strax efter åttatiden var alla dagens tider fullbokade. Suck! Men den vänliga telefonisten hjälpte mig att få en tid hos en privatläkare, så en timme senare hade jag lyckats få mig själv, Wilda & Nicole i ordning och vi befann oss på läkarhuset på Heden.
Lungorna lät fina, hon hade gått upp bra i vikt och infektionsvärdet låg bra. Läkaren tyckte att vi skulle köpa avsvällande näsdroppar på apoteket, de skulle antagligen hjälpa mycket bättre än att skölja med koksaltlösning! Men när Stefan senare är på apoteket har näsdropparna för barn under ett år från årsskiftet blivit borttagna. Jag ringer upp 1177 för att rådfråga hur vi skall göra och telefonisten tycker att det var en dåligt uppdaterad läkare, ringer upp barnmedicin som hjälpt mig boka tiden hos den läkaren, och får där höra att de vill att vi skall komma in med Wilda på jourtiden under kvällen, trots att vi redan varit på ett läkarbesök tidigare samma dag. Tur i oturen så skulle min mamma och syrra komma och hälsa på oss på eftermiddagen, så vi slapp ta med oss Nicole dit i alla fall.
Eftersom nästäppan växlar från stund till stund lät givetvis Wilda inte ett dugg tät i näsan när vi fick träffa läkaren. Så det fanns inte så mycket att göra… Vi fick dock recept på luftrörsvidgande och lilla Wildis blir helt speedad av den pyttelilla dosen. Hon blir superpigg, sprattlar glatt med armar och ben och jollrar för fullt i timmar. Det var nästan lite läskigt. Vi kändes oss däremot lite tryggare med hennes andning under den natten…
Igår började det äntligen kännas som att hon började bli lite mindre tät i näsan. Självklart skall då Nicole vakna upp hängig och febrig. Igen. Det var bara en vecka tidigare som hon hade ett par feberdagar.
I gårkväll/natt steg febern och hon hade 41,2 grader, var helt matt och klagade på nackont. Med hjärnhinneinflammation i åtanke ringde jag 1177, men blev lugnad med att det då handlar om nackstelhet och inte just nacksmärta. Nicole kunde böja hakan ner mot bröstet och vi kände oss lite lugnare efter samtalet. Febern var dock hög hela natten trots Ipren, men så länge den gick ner minst en grad med febernedsättande så kunde vi avvakta med att åka in med henne. Idag känns hon betydligt piggare än igår, febern är visserligen fortfarande ganska hög, men det känns åtminstone mycket bättre. Nu är vi livrädda att Wilda smittas av detta också…

… Och förresten, grattis Wildis på första månadsdagen!!

20140307_203621

 

20140307_211504

20200812_075716

image

Lilltjejen 3 veckor i torsdags!
Tänk att hon bara funnits ute hos oss så kort tid och ändå känns det som om hon alltid vart här. Herre Gud vad vi älskar dig vår underbara lilla unge!

Vilken natt vi haft, usch! Nicole drog på sig nån dagissmitta för snart två veckor sedan och smittade ner mig & Wilda kort därefter. Så Wilda var knappt mer än en vecka innan hon fick kämpa med sin första snuva. Men vi har vart tacksamma så länge hon hållit sig feberfri, kunnat äta och andas okej efter att ha fått lite koksaltlösning nån gång ibland.
Nicole fick lite feber häromdan men den var varken hög eller långvarig som skönt var. Nu hoppas vi bara att lilla Wildis klarar sig från det.
Men igår höll hon på att skrämma slag på oss! Hon låg och sov i babysittern när hon plötsligt började kippa efter andan och hålla på som om hon satt i halsen. Kanske var det saliv hon samlat på sig och glömt svälja efter att ha sugit på nappen. Eller så var det slem från förkylningen, inte vet jag, men riktigt otäckt var det i alla fall.
Och från igår har hon blivit tätare i näsan och svårt att äta till och från. Vi ringde 1177 sent igår och fick lite tips på hur man sköljer näsan ordentligt, så det har väl blivit lite bättre, men vi har sovit i skift i natt för att ha koll på henne. Hoppas så innerligt att det går åt rätt håll nu och att hon snart blir bra igen! Man känner sig så himla maktlös.

image

image